Eller, mest plannerade dag som blir omkastad.

istället för att fokusera på de jag bruka,r har mina tankar bara varit på en sak.

Jag kan inte fatta hur de känns för folk, att få reda p åatt dem har cancer, kanske har cancer, eller liknande. Hur hemskt det måste kännas.

jag känner mig fortfarande helt ja, helt off, tänker inte rätt, fokuserar inte på de jag gör, mina tankar är på en och samma ställe, fast jag vet att den personen har cancer! Men att vänta, i bara tio minuter, kändes som tio år.

Sedan runt tio idag, har jag varit helt off, klart, jag kom inte på verkligheten, hur allvlarigt det var, förren jag kom hem, och sms:en började komma.  jag har varit ute på promenad, jag har lyssnat på HÖG musik, jag har försökt läsa, jag har tagit ett lååångt varmt bad, inget funkade. och som sagt, även nu när jag vet att det inte är det. Så är jag ändå orolig. Som fan.

Jag kan TÄNKA mig hur dem som är relaterade (nära) till dem som har cancer, känner det, men inte förren nu är jag ens i närheten av känslan. Jag kan inte förklara den, men den är stark.

Ska jag vara ärlig vet jag inte vad jag hade gjort om det hade visat sig att den persoonen hade cancer.

Vill jag ens gå dit? nej.

Tänk dem personer som är RELATERADE till dem som HAR CANCER. Som vet att de när som helst kan få nyheten om att sitt syskon/förälder/vän/släktning kan dö. Kommer dö.

jag hade inte klarat av de. Speicellt inte om de varit ngn som står mig extremt nära. Som de var med denna personen.  Vi vet nu anlednignen och allt, och personen kommer få ta medicin, stark, som kommer göra den helt förrvirad, glömmer allt, m.m, men som vi båda kom överens om, hellre det, än att veta att det finns en stor chans att man kan dö.

jag kommer såklart hjälpa den personen (bara två personer, kanse tre som läser bloggen vet vem det e, o jag tänker inte säga namnet. )med allt jag kan. även om jag så måste va uppe hela natten för att den, so it'll be.

Det är de man gör de dem nära.

Men tänk hur jag kände mig, tänkd då dens familj. Nej, som sagt, jag vill INTE gå dit.

Onödigt inlägg kanske, men ville så gärna blogga, och viste inte om vad, och fingrarna rörde i pincip sig själva så.