" I want to be perfect "

Skönhetsidealen tar över samhället
Skönhetsidealen har genom åren förändrats, från tjock till small. Det är inte längre vi som styr det, utan det som styr oss. Tack vare dagens skönhetsideal, har massa onödiga sjukdomar uppkommit.
Skönhetsidealen runt om världen är olika, fast i västvärlden är dem likadan. Här är det pinnsmal med stora bröst som gäller. Ska man vara modell i västvärlden, får man inte ha över storlek 36 i kläder och man ska minst vara 1,70 m lång. Detta resulterar att de flesta modeller är underviktiga och att deras ben sticker ut. Att vara modell är ett väldigt svårt jobb med tanke på alla kraven som ställs på en. Därför är det inte alls ovanligt att modeller börjar med droger. Drogerna tar bort hungern, tar bort smärtan.
Det har gått så långt att även dem i öst världen har blivit påverkade av vår skönhetsideal. Till och med dem i Indien har blivit påverkade. Hur långt ska detta gå? Och det är inte så att det sprids sakta, utan det sprids relativt snabbt.
Det finns ytterst få ställen i världen där de fortfarande anser att mullighet är fint och kvinnligt.  Ytterst få ställen i världen där det faktiskt finns folk som inte bryr sig. Sakta men säkert kommer även dem bli påverkade.
Folk i västvärlden som innan inte bryt sig alls om skönhetsidealen börjar bli påverkade dem med, ingen kommer undan.
Skönhetsidealen har medfört många onödiga sjukdomar. Ätstörningar är relativt nytt.
Innan var ätstörningar bara för tjejer, men nu har även killarna börjat påverkas. Hetsätning blir allt vanligare mellan killar och unga män, ca 10 % av fallen är dem.
Anorexia nervosa fallen har ökat, men bulimia nervosa har ökat mer.
Ungefär 10’000 i Sverige har anorexia nervosa, ungefär 20’000 lider av bulimia nervosa och ungefär 30’000 lider av ätstörning UNS(varken anorexia nervosa eller bulimia nervosa, utan en annan sort av ätstörning ex. ortorexia nervosa).
Ungefär 100´000 i Sverige lider av någon form av ätstörning.  Skönhetsidealen får man från median. Från modekatalogerna, från skolan, från världen.  Tonårs tjejer vill så gärna se ut som modellerna på internet, på fashion week, i katalogerna, och de är beredda att ge vad som helst för det. De tänker inte att bilderna på internet och i katalogerna är med största säkerhet redigerade, att dem på fashion week har skärt ner på kalorierna och maten så mycket just för att de ska se bra ut just då.  De tänker inte på att skönheten ligger i betraktarens ögon, och inte världens. De tänker inte på hur det är att vara modell är för det ända de ser, är leende modeller som är nöjda med sig själva. De tar det som att de är lyckliga, och betraktarna vill också bli lyckliga. Så de börjar gå ner i vikt, för att de tror att klädstorleken ger en sorts glädje. De tänker inte på att modellerna oftast sätter på en mask, för det är det som krävs av dem.
Och så fortsätter det, i en ond cirkel, och ingen bryr sig nog mycket för att stoppa den.
Det är inte längre vi som har kontrollen om skönhetsidealen, utan dem som kontrollerar oss.
Skönhetsidealen tar över samhället
Skönhetsidealen har genom åren förändrats, från tjock till small.
Det är inte längre vi som styr det, utan det som styr oss.
Tack vare dagens skönhetsideal, har massa onödiga sjukdomar uppkommit. 

Skönhetsidealen runt om världen är olika, fast i västvärlden är dem likadan. Här är det pinnsmal med stora bröst som gäller. Ska man vara modell i västvärlden, får man inte ha över storlek 36 i kläder och man ska minst vara 1,70 m lång. Detta resulterar att de flesta modeller är underviktiga och att deras ben sticker ut. Att vara modell är ett väldigt svårt jobb med tanke på alla kraven som ställs på en. Därför är det inte alls ovanligt att modeller börjar med droger. Drogerna tar bort hungern, tar bort smärtan. 

Det har gått så långt att även dem i öst världen har blivit påverkade av vår skönhetsideal. Till och med dem i Indien har blivit påverkade. Hur långt ska detta gå? Och det är inte så att det sprids sakta, utan det sprids relativt snabbt. 

Det finns ytterst få ställen i världen där de fortfarande anser att mullighet är fint och kvinnligt.  Ytterst få ställen i världen där det faktiskt finns folk som inte bryr sig. Sakta men säkert kommer även dem bli påverkade.
Folk i västvärlden som innan inte bryt sig alls om skönhetsidealen börjar bli påverkade dem med, ingen kommer undan. 

Skönhetsidealen har medfört många onödiga sjukdomar. Ätstörningar är relativt nytt.
Innan var ätstörningar bara för tjejer, men nu har även killarna börjat påverkas. Hetsätning blir allt vanligare mellan killar och unga män, ca 10 % av fallen är dem.
Anorexia nervosa fallen har ökat, men bulimia nervosa har ökat mer.
Ungefär 10’000 i Sverige har anorexia nervosa, ungefär 20’000 lider av bulimia nervosa och ungefär 30’000 lider av ätstörning UNS(varken anorexia nervosa eller bulimia nervosa, utan en annan sort av ätstörning ex. ortorexia nervosa).

Ungefär 100´000 i Sverige lider av någon form av ätstörning.  Skönhetsidealen får man från median. Från modekatalogerna, från skolan, från världen.  Tonårs tjejer vill så gärna se ut som modellerna på internet, på fashion week, i katalogerna, och de är beredda att ge vad som helst för det. De tänker inte att bilderna på internet och i katalogerna är med största säkerhet redigerade, att dem på fashion week har skärt ner på kalorierna och maten så mycket just för att de ska se bra ut just då.  De tänker inte på att skönheten ligger i betraktarens ögon, och inte världens. De tänker inte på hur det är att vara modell är för det ända de ser, är leende modeller som är nöjda med sig själva. De tar det som att de är lyckliga, och betraktarna vill också bli lyckliga. Så de börjar gå ner i vikt, för att de tror att klädstorleken ger en sorts glädje. De tänker inte på att modellerna oftast sätter på en mask, för det är det som krävs av dem.
Och så fortsätter det, i en ond cirkel, och ingen bryr sig nog mycket för att stoppa den. 

Det är inte längre vi som har kontrollen om skönhetsidealen, utan dem som kontrollerar oss.

Y_large


by me, copyright!
ämne: msk.

#STOPKONY

många av er tänker som jag gjorde, palla, och så viktigt kan det inte vara. Men jo, det är det.
Jag har läst jävligt mycket om just det som videon är om, och är chockad o fast besluten att göra något.
MAKE A CHANGE
'

lite knäppa tankar maybe?

Just nu är jag världens ledsnaste person eftersom jag blivit van vid att lägga mig tre fyra på naten och vakna runt ett två på eftermiddagen. Jag har blivit van vid att göra exakt vad fan jag vill. Van vid att inte behöva göra något. Van vid att jag går ut ur huset om jag vill o när jag vill, inte för att jag måste :/.  Dvs, jag vill inte börja skolan på måndag =(

Men något annat som jag kom att tänka på:

Efter gymnasiet, om man gått högskoleförberedande så har man högskolan att checka av, men när man är klar med den? Då är man verkligen vuxen, och redo för allt som livet kan åstakomma. Men tänk så knäppt ändå!
Man är klar med skolan, ALL skola, och där står man, och vet att man aldrig mer kommer gå i skolan. Man är helt klar med den. Så knäppt det måste kännas att veta att this is it jag kommer aldrig sätta mig i skolbänken igen.
Fan vad skrämande ändå. Jag menar, sedan vi var små är det just det vi gjort ju! Suttit i skolbänken i över tio år och helt plötsligt ska den tryggheten (knäppt jag vet, men det är ändå sant. Skolan är något vi vet, inte riktiga jobblivet) tas ifrån en.

Så detta fick mig att fundera. Samtidigt som jag så gärna vill få allt som har med skolan att göra gjord, finns det en liten del av mig som inte vill det. det är kanske därför folk blir lärare? Hm...de får återvända till det 'ända' de vet...

okay crazy inlägg indeed.

sant men ändå falskt

Tumblr_lyisvmnduu1roq5yyo1_500_large

både sant och falskt.

När man ser någon förändras från de sämre, till de bättre, så är man mer än nöjd ju. För det visar att personen vill och bryr sig nog mycket.
Men när man ser någon som redan är bra o övergår till den andra sian (fan vad dramatiskt de låter! haha) så är det verkligen sorligt.  Att de någon man tycker om bara förändras sådär? Usch fy.

Personligen har jag inte haft sådana vänner tror jag.
Eller jo...Mindy, fast hon räcknas inte eftersom jag inte kände henne då
jonte, han förändrades faktiskt till de bättre (Y)
Alex övergick från bra till AWESOME och är idag min o simones bästa killkompis. Fast jag inte är lika ofta med honom som Simone är, så vet jag att jag ändå kan lita på honom,  och att han faktiskt bryr sig. 
Simone har oxå förändrats. Från att va awesome till ännu mer awesome, men de gör hon varje dag så du räckans inte XD
Julia har oxå förändrats en del, positivt, och de e amazing att se o veta :)



Historia - världens hatkärlekt typ

Är jag den ända som tänker: men vad faaaaan, när jag hör ordet historia. Alltså vad fan, har ingen lärt historikerna att man ska lämna de döda ifred? Hur kul hade ni tyckt om de kommit folk o rotat runt i era gravar, där ni är begravda o har de myssigt, eller vad fan ni gör där??
Men samtidigt, är vi ju nyfikna, och vill lära oss mer. Och de som är bra med historia är väl att man lär av sina misstag, men vad fan, vi har inte lärt oss något om krig jue. Först hade vi ett första världskrig, sedan ett andra, + alla andra krig, och än har vi inte lärt oss. Det ända vi lärt oss på den fronten är att utveckla strategier och vapen.
Vuxna säger att man inte löser problem med våld till barn som slås, men vad förväntar ni er? Vuxna slås ju oxå. 
nej men ni fattar?
Sjuuukt dumt. 

Något som får alla historielärare att bli irriterade och arga är medeltiden. Inte att den fanns, utan namnet på tidepoken. Namnet refelkterar ju till att det bara är en mellan tid ju, men enligt lärarna, kunde man inte get medeltiden värre namn, för det är allt annat än mellan tid. 
Och jag håller med dem. Det gjorde jag som yngre då jag viste bara ett fåtal saker, men nu när jag vet otroligt mycket mer, och ser hur det förändrat oss, men shit vilket fel namn!
Men varför kan man inte bara ändra namnet på de då? Typ till viktiga tiden??? För det namnet passar bättre, eller inte medeltiden? haha neee de låter bara dumt XD 
Men seriöst, jag fattar itne varför de först döpte de till det. Så vaddå att Martin Luther gjorde störe delen av Europa prtestanskt är inget? Att digerdöden (pesten) tog död på över 50 miljoner invänare i Europa är inget? Att vi hittade America, Australien och Nya Zeeland är inget? Nehe...escuse mói för att jag inte håller med.
Seriöst vad tänker personer när de döper saker?

Anyway, back to the subject.
Som liten tyckte jag med: men vad fan! What's done is done. MOVE ON!!
Men nu som visare (haha ) gilar jag historia, och det underhåller mig också. Inte så jag läser vetenska hisoria eller vad den heter, men att jag hänger med och vet något om historia. Bara för att de inte hjäper vissa i tänkandet, betyder de inte att de inte hjälper mig, right?
Plus så har SO ämnen ALLTID varit min starkaste sida :)

låångt inlägg här XD


love this picture

Bilden visar henne svag, som hon sitter och har kroppen. Men jag tror att modellen tänkte på något som gjorde henne 'svag' typ. Något som gjorde henne så som bilden visar.
Fotografen som kunde fånga detta är helt fantastisk, att kunna fånga detta på ungefär fem sekunder, eftersom det är ungefär så länge en modell håller samma póse innan hon byter till en lite annorlundare.
Aja ville typ bara skriva det.
C.ya.

Citat

Tumblr_ly20dvoqrm1qieq9mo1_500_large

Det är sjukt hur två ord kan innehålla sä jäkla mycket bakom sig!
"Du betyder" "You matter"
Snacka innehåll!

Dem orden, är det väldigt sällan jag eller andra hör, men egentlgien förstår jag inte varför, eftersom det är en av dem få ord som verkligen får en att känna sig bra. 

Alla har visa perioder, då allting känns mörkt, kallt, och man bara vill gå och dö typ. (Ja, jag vet, inte snällt skrivit, men det är sant. )
Just i sådana stunder, att få höra att man betyder något för någon, att någon gives a damn about you, kan göra ens dag.
För i grund och botten är det, det ända man vill veta och kunna lita på. Att man spelar roll, att man är älskad. 

Jag vet själv hur glad och positivt överraskad jag blir när jag ser att någon bryr sig om mig. Och när dem säger det. Det får en att känna sig jättebra inombords, och ens självkänsla ökar.
Så tänk på det, berätta för dem du bryr dig om, hur mycket du faktsikt bryr dig om dem.

Jag gör det sjukt ofta med mina vänner, eftersom jag vill inte att de ska tro annat.
Och hur lång tid tar det liksom? Inte jättelångt tid heller.

Demi Lovato #Nice

Nyligen var det en stor skandal över hur Dinsey styr sina program.
Innan, var det att uppmuntra barnen,, att göra så de förstår att de är bra som dem är och är värda guld, nu e det att trycka ner dem, o säga åt dem att sluta äta.
Det är sjuuukt viktigt att tänka på att det är faktiskt till småbarn ni säger det till, småbarn som ser upp till Disney. Småbarn är oftast naiva, och tror på de som man säger till dem.
Så när Disney producenterna låter att man säger detta i ett avsnitt av Shake it Up.
"I could just eat you up, well if I ate."

Förståligt nog blev Demi Lovato, en av Dinseys stjärngångsrika stjärnor på Sonny with a Chace som slutade just pågrund av sina ätproblem, arg. Hon twittrade detta:
"I find it really funny how a company can lose one of their actress' from the pressures of an EATING DISORDER and yet still make joke about that very disease..... #nice."


Disney fick reda på det, och efter bara ett par timmar svarade dem på det från sin PR sida:
"We hear you & are pulling both episodes as quickly as possible & reevaluating them ... It’s NEVER our intention to make light of eating disorders!"


Saken är att jag inte förstår hur de ens från första början, tyckte det var okay att ge ut något sånt!
Vi tar in de o kollar om det, jaha...so? Ni har redan SENT det era idioter, miljontals barn har redan sett det.
Kommer ni kunna kolla er i speglen och säga att ni är stolta över er själva, när ni är medvetna om att NI kan vara en av alla anledningar till att ett barn slutar äta.

Alla i samhället präglas redan på alla skönhetsideal, och det där gjorde saken inte bättre. Barn är redan osäkra på sig själv, o åldern med ätstörningar har sjunkit de senaste åren.
Är det okay tycker ni?

Och att ni själa, tycker illa om er själva, era kroppar, hjälper inte heller saken.
Jag känner folk som har storlek S och M i klädder, som vill gå ner i vikt.  För vaddå?
Tror ni att ni allvlarigt tallat kommer må bättre om vågen kommer visa 48-50?
Nej, för då kommer ni tycka även det är för mycket, o tänka att ni BAAAAARA ska gå ner liiiiiite till. Liiiiite till kan bli till myyyyyyycket mer. Ibland har man kontrtoll, men ibland förlorar man den, utan att vilja det.

Som sagt, ätstörningar är inget man väljer som många tror.
FÅ ut det från huvudet, o få in att det är en pshykiskt sjukdom.  Det är en sak som sätter sig på hjärnan, först har man kontoll, sen blir det mindre och mindre.
Och saken är en ätstörning är inte bara att sluta äta (Aneroxia) eller hetsäta (äta mkt) och sedan spy upp det (Bulemi) utan det finns flera. Dem är de vanligaste. Sedan finns det att man trännat för mycket med för lite i kroppen, vilket leder till att man går ner i vikt, men tar död på sin kropp.

Ni kommer antaligen aldrig se ut som dem ni ser på Fashon Week. Men ni är ändå vackra för det.
Ni behöver ingen jävla våg som säger åt er att ni är finna och att ni duger med era kilo.
Det finns dem som väger över 80 och är helt nöjda med det, eftersom de vet att kilona är inget ett skit i livet. De är nöjda med sig själva, och det är det viktigaste.
Ni behöver inte gå ner i vikt, ni måste lita på er själva. Få upp er självkänsla, för hur mycket ni än väger, är det NI och ni är vackra som ni är.

tänkt på..

På gudstjänsten tog presten upp  de tre visse männens färd till Betlehem, och att resan var lång, och att de inte alltid kunde ta genvägar.
Så är det med livet med.
Det fick igång min hjärna, och det var det jag tänkte på resten av gudstjänsten.

Man kan alltid ta genvägar, det är sant. Men det är inte alltid bra.
man vill ta genvägar i livet, få tiden att gå snabbare så man kommer upp i en viss ålder.
man vill ta genvägar, så man slipper göra något man inte vill
man vill ta genvägar, för att det är LÄTTARE.

Men bara för att det är lättare, betyder det inte att det är rätt.
Ibland är genvägar helt okay, tillåtna o bra. Men man måste oxå acceptera dem gångerna de faktiskt inte är okay. Att ibland MÅSTE man ta den långa vägen.
Man MÅSTE ta den långa vägen, med åldern
Man MÅSTE ta den långa vägen, för att kunna göra något man inte vill, men måste
Man måste helt enkelt.

Sen började jag fundera, men varför MÅSTE man det?
Jag har vetat att genvägar inte alltid är bra, och att ibland måste man ta den svåra och långa vägen.
Idag tänkte jag över varför.

Man måste helt enkelt ta den långa vägen med vissa saker, för att det finns för många saker som man ananrs missar att lära sig.
Man kan inte önska en ålder, typ, jag vill va nitton o whopps, så är du nitton. Du måste bli arton tal förre du kan bli nitton. Varje år lär man sig otroligt många saker. Saker som man MÅSTE lräa sig, som man måste veta.
Lära sig gå, prata, tänka, reflektera, älska, förlåta, m.m.
Iband måste man göra saker man inte vill, för man kommer lära sig något av de. Av en uppsats, redovisning, upplevelse, man lär sig något. Man lär sig även att fast man stötter på motgångar, ska dem inte hindra en.

Man måste ta den långa vägen ibland, för att kunna ta en annan genväg i framtiden.

Förra året:

Japp tänkte skriva ner saker som jag kommer ihåg över föra året, som på något sätt påverkat mitt liv mer än bara de vanliga typ.
  • nationela proven..........(behöver jag säga mer?!)
  • återupptog kontakten med Julia :D (behövs de mer där? XD)
  • varit i Kraców i nästan en vecka! :D
  • Gick ut grundskolan (De va fan på tiden jue! trode aldrig de skulle hända jue!)
  • Var på Simones non-konfa (o spenderad en av mina livs bästa helg där! AWESOME helg. Längtar tbx. )
  • Fick reda på att jag kom in på linjen jag ville gå!
  • Träffade Julia för första gången
  • Kom i kontakt med Alex, o liiiite med Josh. (hm.....svårt att säga vad jag kr om de eftersom de är nog bäst på att göra mig förbanad XD men ne...de e najsiga jue, o de skadar inte att känna fler,right? Plus så e dem de schysstaste killarna ajg någonsin vetat om. Av olika skäll, men de e mogna, okay..kankse inte Alex, (sry..) men de e hlet :D)
  • Midsommar hos Anna. (måste jag säga mer än EPIC o att vi MÅSTE göra om det?!!!)
  • Började gymnasiet
  • Lärde känna Mindy (var har tjejen varit hela mitt liv?! XD Personlig solstråle typ XD )
  • Började åka till Lund ofta som faan XD
  • Kom Julia mkt närmre än planerat, o började va mer mig själv (den som simone vet) helt oplanerat. Bra/dåligt, de vet jag inte än.
  • Kommit närmre Simone. (ngt nytt? XD Vi kmr varandra närmre varje dag typ XD)
That's it typ.... :)
(Mindy, tagen från ja, ni ser på bilden XD)
(Julia)
(skolavslutningen i nian :))
kraców
simone o jag
simone tyckte de va kul att fota när jag drack upp de sista av min vanilia latte...
Simone på sin non-konfa, kan man bli mer avundsjuk ?
undrar vad som kommer va minnesvärt med detta året?
o undra om världen kmr gå under, de e ju 2012

Drömmar

Tumblr_lwdskskrwv1r20pqho1_500_large
Alla har drömmar....mer eller mindre.
Visa håller dem för sig själva, visa säger dem till allt och alla, och visa, väljer ut ett par drömmar de berättar, medan de håller resten för sig själva.
När jag var yngre, ville jag inte drömma, hatade mig själv för jag drömmde. För mig då var drömmar något helt overkligt, något som aldrig skulle hända, och drömmer man, är man inte jordnär.
Det är fortfarande sant, de flesta drömmar är bara det, drömmar.
Chansen att dem händer är inte stor.
Men det hemskaste med drömmar är att när de inte blir sanna, gör det ont som fan.
Men för att överleva, för att klara av vardagen, måste man drömma. Man måste få drömma sig bort då och då.
Det som är så bra med drömmar, är att de ger en hopp. Man vågar hoppas, tro.
Det som tog mig år att lära mig var att man kan fortfarande vara jordnär men ändå ha drömmar.
Drömmar måste inte vara något WOW, utan kan va ngt helt enkelt, som alla mer eller mindre drömmer om.
  • gå ut skolan med bra betyg
  • få en utbildning
  • få ett bra betalt jobb
  • bilda en familj
  • ha ett bra liv.
andra kan drömma om att studera utomlands, m.m. Dessa drömmar ÄR möjliga att uppfylla.
Sedan finns det drömmar som är bara det, drömmar.
Men ingen av drömmarna är fel.
Är det något jag lärt mig så är det att man kan ta ifrån någon nästan allt, men aldrig dess drömmar.
Tumblr_lwz16pzcqk1r85eebo1_500_large

vad ska jag bli?

Den frågan poppar upp allt för många gånger i hjärnan. Och idag, fick jag den frågan av mina föräldrar.
Och sannignen är den, jag är sexton år, hur fan kan någon förvänta sig att jag ska veta vad fan jag vill göra med mitt liv, när jag inte ens börjat leva det på allvar.
Men en sak vet jag, och det är att jag på något eller anant sätt vill jobba med människor.
Jag skriver ner de jag kommer ihåg vad jag velat bli sen jag var liten.
  • lärare
  • läkare
  • journalist
  • författare
  • bibliotikarie
  • sjuksköterksa
  • psykolog (som kommit å gott, men ändå allid funnits där)
  • sysonom
  • jobba på ngn fond (bris, rädda barnen, m.m.)
  • göra någon sillnad i världen.
Det är det jag kommer ihåg.
7/10 är direkt kontakt med människor
3/10 har jag ändå kontakt med människor.
Något jag ABSOULT inte kan tänka mig göra är att jobba på ett kontor, sitta på röven hela dan, och inte ha nån kontakt med någon typ. Klart, som sekreterare, ringer man samtal, checkar saker, men man har inte kontakt med människor på samma viss.
Så fan ska jag bli?
Frågar jag mina vänner vad jag skulle passa som har de inget svar...
vf e livet så krångligt?