Hemvad ska jag bli?
Den frågan poppar upp allt för många gånger i hjärnan. Och idag, fick jag den frågan av mina föräldrar.
Och sannignen är den, jag är sexton år, hur fan kan någon förvänta sig att jag ska veta vad fan jag vill göra med mitt liv, när jag inte ens börjat leva det på allvar.
Men en sak vet jag, och det är att jag på något eller anant sätt vill jobba med människor.
Jag skriver ner de jag kommer ihåg vad jag velat bli sen jag var liten.
- lärare
- läkare
- journalist
- författare
- bibliotikarie
- sjuksköterksa
- psykolog (som kommit å gott, men ändå allid funnits där)
- sysonom
- jobba på ngn fond (bris, rädda barnen, m.m.)
- göra någon sillnad i världen.
Det är det jag kommer ihåg.
7/10 är direkt kontakt med människor
3/10 har jag ändå kontakt med människor.
Något jag ABSOULT inte kan tänka mig göra är att jobba på ett kontor, sitta på röven hela dan, och inte ha nån kontakt med någon typ. Klart, som sekreterare, ringer man samtal, checkar saker, men man har inte kontakt med människor på samma viss.
Så fan ska jag bli?
Frågar jag mina vänner vad jag skulle passa som har de inget svar...
vf e livet så krångligt?
Kommentarer
Trackback
