Så är det med livet med.

Det fick igång min hjärna, och det var det jag tänkte på resten av gudstjänsten.

Man kan alltid ta genvägar, det är sant. Men det är inte alltid bra.

man vill ta genvägar i livet, få tiden att gå snabbare så man kommer upp i en viss ålder.

man vill ta genvägar, så man slipper göra något man inte vill

man vill ta genvägar, för att det är LÄTTARE.

Men bara för att det är lättare, betyder det inte att det är rätt.

Ibland är genvägar helt okay, tillåtna o bra. Men man måste oxå acceptera dem gångerna de faktiskt inte är okay. Att ibland MÅSTE man ta den långa vägen.

Man MÅSTE ta den långa vägen, med åldern

Man MÅSTE ta den långa vägen, för att kunna göra något man inte vill, men måste

Man måste helt enkelt.

Sen började jag fundera, men varför MÅSTE man det?

Jag har vetat att genvägar inte alltid är bra, och att ibland måste man ta den svåra och långa vägen.

Idag tänkte jag över varför.

Man måste helt enkelt ta den långa vägen med vissa saker, för att det finns för många saker som man ananrs missar att lära sig.

Man kan inte önska en ålder, typ, jag vill va nitton o whopps, så är du nitton. Du måste bli arton tal förre du kan bli nitton. Varje år lär man sig otroligt många saker. Saker som man MÅSTE lräa sig, som man måste veta.

Lära sig gå, prata, tänka, reflektera, älska, förlåta, m.m.

Iband måste man göra saker man inte vill, för man kommer lära sig något av de. Av en uppsats, redovisning, upplevelse, man lär sig något. Man lär sig även att fast man stötter på motgångar, ska dem inte hindra en.

Man måste ta den långa vägen ibland, för att kunna ta en annan genväg i framtiden.