Kärlekens ros.

” Vad ler du åt?” frågade du  medan du la armarna om mig och la ditt huvud på min axel.  Leendet blev bara större. Utan att svara blundade jag och såg allt som hände den kvällen åter upp spelas i  mina tankar.

Hela dan hade jag varit spänd, och orolig. Vi hade varit tillsammans i tre år och inte en ända gång hade du friat. Eller ens visat att du är intresserad. I tre år har jag försökt visa hela min kärlek till dig. Kanske är jag världens sämsta på att visa känslor, men älska dig, det gjorde jag. Och jag vet, att någonstans inom dig, viste du att du älskade mig med.  Varken någon av oss tror på själsfränder, men det känns som om du och jag passar så bra tillsammans. Att vi är för bra för att vara sanna. Ibland när jag vaknar, måste jag tänkta, var det en dröm eller är det verkligt? Varje gång jag ser ditt god morgon sms vet jag att vi är sanna, att det inte var någon dröm. Samma sak varje dag, för du är för bra för att vara sann.

Min kärlek till dig var, och fortfarande  är, enorm. Att bara se ditt leende går så  att mitt hjärta smälter, att se dina oh så fina ljusblå ögon får mig att vilja skrika av lycka. Att se dina läppar får mig att minnas kyssarna, oh så mjuka och ljuva. Att se hela dig får mig att känna mig som världens lyckligaste kvinna och när jag har dig, behöver jag inget annat. Så länge jag har dig, har jag allt.

Du hade skickat ditt vanliga god morgon sms, som jag alltid svarade på, men istället för att våra konversioner skulle gå som alla andra gånger, ändrade du bryskt på det genom att fråga om jag var ledig ikväll. Alltid ledig för dig babe, blev mitt svar. Planen var att du skulle hämta mig vid åtta och sedan...sedan viste jag inte mer. Hoppet om att du skulle fria hade försvunnit och jag tänkte bara ha kul den kvällen, inte klä upp mig för mycket.

Exakt åtta ringde du på dörren. Du ledde ner mig till din bil, en vanlig stadsjeep. Svart. Du har alltid varit svag för amerikanska saker. Du berättade lite om ditt jobb, jag lite om mitt. Jag kan inte ens föreställa mig hur mitt ansiktsuttryck måste ha sett ut när du parkerade vid den fem stjärniga restaurangen. Du öppnade min dörr och hjälpte mig ut.

”Jag har saknat dig så mycket!” mumlade du mot mina läppar och stal sedan en kyss innan du lede in mig. Hela restaurangen var tom. Bara belysningen vid ett bord var på. Du hjälpte mig sätta mig ner och kyparen kom med min favorit mat. Vi åt och drack rött vin till maten, och pratade. När desserten kom in var det en liten tårta. Det tog ett tag innan jag kom på att dess form var formen av en ros. Du satt sig ner på ett knä och tog min hand. Jag kunde inte tro det!

” Nina Sofie Ohlsson, vill du gifta dig med mig?” Du höll fram en liten ask, och vid asken var en vit ros. Bara en. Tårarna började rinna ner från mina ögon. Jag kunde inte tro det. Du hade verkligen lyssnat på mig när jag sa att jag älskade vita rosor, och att en vit ros betyder mycket mer än en bukett. Jag hade sagt det en vecka efter vi träffades.

” Du kom ihåg” viskade jag och öppnade asken. En diskret ring med en liten ros av diamant.

” Vill du?” frågade du igen osäkert.

” Ja” sa jag. ” JA!” jag började gråta av lycka och du höll mig i din famn och jag hade allt.

” Jag ler åt oss. Åt det vi har”. Svarade jag och kysste dig medan jag sakta lede in dig i vårt sovrum.