massa tv serier som har många säsonger blir sämre och sämre.

Men visa blir bara bättre och bättre.

Glee är ett exempel. Kollar just nu på första glee episoden på 11:an och ler konstant. Man blir glad av glee, speciellt om du är en musik nörd (guilty...)

NCIS blir också bara bättre och bättre, men vissa episoder är inte alls lika bra längre. Den är inne på sin nionde säsong.  Glee har ungefär lika många tror jag.

Men visa serier är hur bra som helst, men så händer något, och de måste ändra, som med 2½ men.

Jag äääääälskar verkligen 2½ men, men nu har de förstört allt. 2½ men utan Charlie Sheen är noll men.

den serien kommer inte få en säsong till, inte med så få titarsiffror och så mycket negagiva kommentarer.

Sure love Achton K, men inte i 2½ men, fuck that.

De såeöade nyss Don't Stop Beliving

älskar när de sjunger det. Så perfekt.  Så korrekt. Det känns bra på ett sätt jag inte kan förklara.

Men det är just det första episoden är om.

Släpp inte taget om något dui älskar.

Vi gör det alldeles för ofta.

Simone hinner inte med att rita så mycket som hon vill längre, eftersom flera saker kommer i vägen.

Julia hinner inte med att läsa alla de böcker hon vill läsa, och läsa för att hon älskar det, inte för att någon idiot lärare säger åt henne. Men saker kommer ivägen där också.

Min slutsats är att det inte finns tillräckligt många timmar på ett dygn för att man ska kunna göra det man vill. SKolan är det största problemet.

Att få en utbildning är bra.

Att lära sig saker och kunna är bra.

Men det ända man gör nu förtiden är att tävla. Man tävlar efter en jälva bokstav/bokstäver/siffror på ett papper. Vi lär oss inte för vi vill, eller i vår egen tackt, utan för att vi måste och snabbt ska det gå.

Får man ett C eller B kunde det lika gärnat ståt F. C och B är jättebra betyg, men inte tillräcklig om man vill  vidare, right? Inte om man vill bli bäst.

Många tänker,

Det är både rätt och fel.

Ja, pluggar man bara nu, har man ett meningslöst liv, men får ut det sen. Men tänk efter, när ni väl får ut det, är ni vuxna, har redan barn kanske, när kommer ni ha tid att ha kul?

Och det är egentligen bara du som förlorar något, inte de andra.

Man är ung en gång. Åren då du är mellan 15-20 är de bästa åren. Det är på de åren du utvecklas, du hittar dig själv, du lever livet. Kasta inte bort det.

Nu säger jag ABSOLUT INTE att man ska skita i skolan. No no, man ska ta skolan väldigt seriöst, men inte fööör seriöst, allt har en gräns, men att hitta den gränsen är det svåra.